9. Stockholm skriver historia: Staden och rummet

Carl af Akrel (1779-1868). Plan över Stockholm. Kolorerat exemplar, graverad och utgiven 1805. Stadsmuseet i Stockholm. SSM 103312.

Se Axel von Materns presentation av projektet Stockholms kartor – en interaktiv historisk karta.  Presentationen inledde det nionde frukostseminariet inom nätverket Stockholms skriver historia. Seminariet ägde rum på Stadsarkivet torsdagen den 15 mars 2018, kl. 08.30–10.00.

Klicka här för att se filmen

Seminarieanteckningar

Av Mats Berglund, forskare vid Stads- och kommunhistoriska institutet, Stockholms universitet.

*

Seminarieserien Stockholm skriver historia höll på torsdagsmorgonen den 15 mars sitt nionde frukostseminarium. Platsen var, som flera gånger förut, Stockholms stadsarkiv på Kungsklippan. Temat ”Staden och rummet”, inbjöd till frågeställningar och diskussion om hur digitaliseringen kan erbjuda nya möjligheter att forska på Stockholms geografiska rum. Stadsarkivet har i egen regi en lång historia av att digitalisera arkivhandlingar och annan historisk information som med geografiska informationssystem (GIS) kan kopplas till specifika platser och tidpunkter i staden. På det sättet kan historiska kartor skapas där stadens framväxt kan studeras på helt nya sätt.

Ett sådant projekt har under flera år drivits på egen hand av Axel von Matern som var inbjuden inledare till seminariet. Hans projekt, Stockholms historiska karta, är en digital vektorbaserad karta som bygger på en mycket stor mängd stadskartor, ritningar, bilder, inventeringar och historiskt arkivmaterial och annat som kan kopplas till Stockholms fysiska rum.[*]

I sin grund är Stockholms historiska karta en databas som är avsedd att användas för visualisering och pedagogiska presentationer av stadens utveckling i olika tidsskikt. Historiska kartor och stadsplaner från olika epoker har matats in och vektoriserats. Projektet har i det avseendet inga begränsningar, utan kan användas även för stadsplaner och utopiska idéer som aldrig blev verklighet eller som kan tänkas komma att bli verklighet i en framtid.

Stockholms historiska karta är ett ännu pågående projekt och det dröjer innan publicering i sin fulla utsträckning kan bli aktuell. Men ett smakprov i form av en betaversion med fyra kronologiska nedslag (1670, 1885, 1940, 2016) har ändå redan publicerats på www.drottninggatan.se. I framtiden kan projektet komma att publiceras för olika plattformar, några som nämndes var: webben, smartphones där gps kan användas, men också i 3D-format som virtuell- och förstärkt verklighet (VR och AR).

Stockholms historiska karta erbjuder – precis som Google Maps och liknande digitala kartor – möjlighet att fritt zooma in och ut i staden. Ju mer en zoomar in desto mer detaljerad information dyker upp i kartan. I det yttersta läget ges information om församlingar och dess gränser (härader och skeppslag för områdena runt om stenstaden ska tillkomma i den färdiga versionen), och i den mest detaljerade kartan ges information om exempelvis kvartersnamn, gatunamn, enstaka byggnader. Även tomtgränserna är inritade redan på den äldsta kartan, här har data från Holms och Torstenssons tomtböcker från 1600-talet använts.

Man kan på ett enkelt sätt således zooma in och ut, flytta fokus men även tidsskikt. På det sättet kan kartan på ett förtjänstfull sätt, på samma sätt som i Stockholmskällan (https://stockholmskallan.stockholm.se), användas till att jämföra hur Stockholm såg ut i olika tider, men i den här versionen utifrån vektoriserade kartor och inte enbart de avfotograferade historiska kartorna.

Naturligtvis finns problem med ett sådant här projekt; källkritik, brist på källor och fel i källor eller i överföringen från det historiska materialet till den digitaliserade kartan är några sådana problem. Inventeringarna på stadsdelsnivå som gjordes på 1970-talet och framåt av Stockholms stadsmuseum har använts, men också de är belagda med både osäkra uppgifter och uppgifter som har reviderats sedan inventeringarna gjordes.

Axel von Matern har även i vissa fall valt att själv uppskatta och fylla i där data saknas. I några fall har han interpolerat bebyggelsens utbredning i stadsutvecklingsprojekt: ett sådant projekt som beskrevs och visades genom en animation var utbyggnaden av Strandvägen (tidigare Ladugårdslands strandgata) under 1860- och 1870-talet. Animationen visade områdets förändring år från år fån 1861 till 1876 då projektet var färdigt. Genom en uppgift från skönlitteraturen (August Strindbergs, Röda rummet), kunde Strandvägsprojektets utbyggnad beläggas för året 1872. På det sättet kan mångfalden av källor stärka varandra och ytterligare stärka den källkritiska aspekten.

Några andra liknande utvecklingsområden som lyftes fram i presentationen var: Karlaplansområdet med Valhallavägens utbredning i femårsintervaller från 1870 till 1935, en animering av hela Östermalm 1885–2018, samt Sturebadets tillkomst 1937 där även interiören kunde studeras utifrån byggnadsritningar.

Den efterföljande diskussionen berörde bland annat projektets användbarhet för forskningen, möjliga målgrupper och samarbetspartners, men också projektets utvecklingspotential i olika riktningar.

Några av synpunkterna utifrån forskningsperspektivet var: att forskningen kommer att behöva tydliga källhänvisningar (vilket i dagsläget till stor del redan finns i databasen); att forskare måste kunna hitta versioner där osäkerhetsfaktorerna är tydligt markerade, och kanske där forskare ska kunna korrigera upptäckta fel och tillföra nya data till projektet.

Hembygdsrörelsen och turistnäringen var framtida målgrupper som föreslogs. Men också kulturmiljövården som på ett pedagogiskt sätt vill kunna se vad som ligger kvar i stadens bebyggelse från olika tidsepoker bör vara en definierad målgrupp. Utöver den fysiska infrastrukturen bör funktioner, och verksamheter, näringsverksamhet och sociala förhållanden från tidigare generationer kunna visualiseras i projektet vilket vore till gagn för de kulturmiljövårdande institutionerna i sin uppgift att förklara de kulturhistoriska värdena för politiker, tjänstemän och andra beslutsfattare.

Axel von Matern efterfrågade samarbetspartners för utveckling och möjligheter att drifta kartan framöver. Plattformar, kompetens och utvecklingsmedel kommer att behövas för att publicera, utveckla och driva projektet om det ska fungera i framtiden. Intresse visades från Stadsmuseet att vara med i projektets framtida utveckling. Andra intresserade var Vitterhetsakademin, Riksarkivet och självklart Stadsarkivet.

Seminariet avslutades med en idé: Tänk om vi kunde inrätta ett historiskt lager i den officiella och auktoriserade Stockholmskarta som Stadsbyggnadskontoret idag driftar och ansvarar för. Det skulle då vara ett lager som staden har kontroll över så att det etablerades en funktion för uppdatering och drift av Stockholms historiska karta. Ett sådant historiskt lager kunde gärna kopplas ihop med Stockholmskällan men också med Stockholms bygglovsritningar och andra geotaggade historiska databaser.

**

 

[*] Källor i urval: Byggnadsinventeringar 1973–1988 (SSM); Bebyggelseregistret (RAÄ); Bygg- och plantjänsten; Stadsingenjörskontorets arkiv (SSA); Open Street Map; Stadsbyggnadskontorets öppna data. Även publicerad forskning har använts, exempelvis: ”Husen på malmarna” ( SSM 1993); ”Gamla stan – hus för hus” (Cramér 2014); ”Stockholms gatunamn” (SSM 2005).

 

 

Annonser

”Samer i imperiets mitt” av Jonas M. Nordin

Samisk hornsked funnen i kvarteret Hägern större vid Drottninggatan. Foto: Helena Fennö. Stadsmuseet i Stockholm.

Med anledning av firandet av den samiska nationaldagen 6 februari återpublicerar Stockholmia förlag  artikeln ”Samer i imperiets mitt. Samiskt liv i det tidigmoderna Stockholm – en glömd historia” av Jonas M. Nordin.  Artikeln ingår i antologin Tillfälliga stockholmare. Människor och möten under 600 år som gavs ut 2017. Vill du läsa mer om boken kan du göra det här.

Samer i imperiets mitt

”Allt är harmoni” av Pontus Rudberg

21150130_1545987032114813_5782352763541451643_n

Bild: En grupp judiska flyktingbarn med ledsagare anländer till Stockholm. Publicerad i Aftonbladet 16 februari 1939. Fotograf okänd. Ingår i Stadsmuseets fotosamling.

Med anledning av minnesdagen för förintelsens offer den 27 januari återpublicerar vi Pontus Rudbergs text ”‘Allt är harmoni’. Om tillvaron på Stigbo, ett hem för judiska flyktingbarn år 1939”. Artikeln ingår i antologin Tillfälliga stockholmare. Människor och möten under 600 år utgiven på Stockholmia förlag, 2017. 

Allt är harmoni – Pontus Rudberg

8. Flyktingmottagande och godhetsimperativ

Finska evakuerade krigsbarn anländer till Sverige.
Finska evakuerade krigsbarn anländer till Sverige, 1940-03-17. Foto: Okänd pressfotograf, Aftonbladet. Stadsmuseet.

Rebecka Lennartsson hälsade välkomna och berättade om seminarieserien. Bo Larsson introducerade dagens tema och talare, Ann Nehlin och Minja Hjorth, som båda ingår bland medförfattarna till boken Tillfälliga stockholmare: Människor och möten under 600 år (Stockholmia 2017).

Utifrån begreppet ”godhetsimperativ” och vilka konsekvenser det får för forskare och arkiv- och museianställda, berättade historiker Ann Nehlin och antikvarie Minja Hjorth om hur finska krigsbarn respektive ensamkommande ungdomar tagits emot under de senaste årens flyktingvåg i Sverige.

Ann Nehlin inledde med att tala utifrån sin forskning om mottagandet av finska krigsbarn i Sverige och särskilt Stockholm under andra världskriget. Hon identifierade tre centrala teman:

  • Godhetsimperativet skapas

Det måste uppstå en samsyn om mot vad och vilken grupp initiativen bör riktas, vilka frågor som bedöms som angelägna. Här har media en viktig roll.

  • Godhetens dilemma

En rad svåra val måste göras: varför ska de goda handlingarna utföras, vem är ”värdig” att bli föremål för välgörenheten, etc.

  • Godhetens gränser

Hur långt är vi beredda att gå, hur mycket kan vi tänka oss att offra för den goda saken? Och var går gränsen för generositeten (inkludering/exkludering)?

Inspirerad av Klas Åmarks resonemang om ”moralens geografiska rum” diskuterade Ann hur prioriteringar under världskriget länge gjordes då det gällde att hjälpa finska krigsbarn. En faktor var att dessa insatser prioriterades eftersom de uppfattades beröra närområdet, tillskillnad från andra av krigets offer, bl a judar, från den europeiska kontinenten. I Finland fanns kritiska röster, bl a med argumentet att transporterna inte var riskfria, och att det fanns områden inom landets gränser som bedömdes som säkra. Ann betonar mottagandets politiska aspekter – de var ett medel för att markera samhörighet med Finland trots uteblivet svenskt militärt bistånd under kriget. Barnen betecknades som ”små brobyggare”.

Etnologen Minja Hjorth tog vid och berättade om en dokumentation som Stockholms stadsmuseum genomförde vid ett hem för ensamkommande ungdomar i södra Stockholm vintern 2015-2016. På hemmet bodde vid tiden 16 pojkar, de flesta från Syrien, några från Afghanistan, Eritrea och Somalia.

Studien sökte svar på en rad frågor:

Hur har de ensamkommande barnen försökt göra den nya platsen till ett hem – hur har de tillägnat sig det provisoriska boendet?

Hur har föreställningar och förväntningar om mottagarlandet påverkats bland de nyanlända i mötet med realiteterna i den nya livssituationen? Från uppfattningar om en ”god nation” till insikter om andra svårigheter när det gäller att inrätta sig i ett nytt levnadssätt, isolerad utan familj och nätverk.

Hur har de ensamkommande uppfattats bland de som är involverade i mottagandet? Som offer eller som starka individer?

Dokumentationen kunde visa på ett i stort sett professionaliserat system för flyktingmottagande – i kontrast till mottagandet av krigsbarn under andra världskriget – om än med starka inslag av ideella krafter och organisationer. Förutsättningarna ser annorlunda ut för de som är profseeionellt involverade, så som personal på hemmet, läkare, lärare etc, och ideella aktörer, däribland Gode män, som har ett bl a ekonomiskt ansvar för de nyanlända.

Den efterföljande diskussionen kom att handla om likheter och kontraster mellan de båda empiriska sammanhangen. Uppfattningen om ”den goda gärningen” och vad den implicerar har förändrats, liksom även synen på de individer som är mottagare av hjälpen och den roll som civilsamhället förväntas ta.

7. Kreativa näringar

Det sjunde frukostseminariet i serien Stockholm skriver historia handlade om staden som grogrund för vad som i dagligt tal brukar kallas kreativa näringar. Seminariet ägde rum på Centrum för Näringslivshistoria torsdagen den 14 september och inledare var t dr Nima Sanandaji, författare och samhällsdebattör.

I sin studie har Sanandaji utgått ifrån ett statistiskt material över arbetsmarknaden i 266 europeiska regioner. Det statistiska materialet anger antalet arbetstillfällen inom fem kreativa branschkategorier: Reklam och marknadsföring, Design och mode, Musik, film och tv, Publishing samt Dataspel och programmering. Hur många personer har sin försörjning inom respektive bransch, och hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder motsvarar de? Mot denna bakgrund framträder en bild av dels Sveriges ställning jämfört med andra europeiska länder, dels Stockholm i jämförelse med andra regioner. Finns det fog att tala om Stockholm som ett centrum för kreativa sektorer ur internationellt perspektiv?

De preliminära resultaten av studien visar att svaret på den frågan är ja, men bilden är mer mångfacetterad än så. Stockholm ligger förvisso högst i Västeuropa när det gäller den sammanlagda andelen personer med anställning i kreativa näringar. Samtidigt är inte regionen etta i någon enskild av de fem branschkategorierna. Det som kännetecknar Stockholm är med andra ord bredden och det höga genomsnittet snarare än spetsinriktning. Det är också tydligt att Stockholms kreativa näringar har jämförelsevis täta kopplingar både sinsemellan och med andra noder i landet. Den koncentration till en bestämd stad eller urban region som är påfallande i flera andra länder är mindre tydlig i Sverige, där flera regioner vid sidan av Stockholm är högt placerade i olika kategorier – om än inte i alla fem, så som är fallet med huvudstadsregionen.

En svaghet med det statistiska materialet är att det inte visar förändringar över tid – det redovisar ett nuläge men inte de processer som lett fram till den situation vi har idag. För att tillföra såväl tidsdimension som fördjupning kommer den kvantitativa kartläggningen att kompletteras med ett antal utvalda, kortare fallstudier, som behandlar stockholmsföretag i de olika kategorierna historiskt och i nutid.

Nima Sanandajis presentation mynnade ut i en livlig diskussion om vad som egentligen menas med kreativa näringar och om hur vi ska förstå begreppet kreativitet. Det konstaterades också att bilden delvis skulle blivit en annan om materialet redovisat branschernas omsättning och ekonomiska betydelse snarare än antalet verksamma inom varje område. Samtidigt är just arbetsmarknadens fördelning det mått som kanske bäst lämpar sig för jämförelser mellan regioner i olika länder och med olika ekonomiska grundförutsättningar.

En slutsats av seminariet är att samtidshistoriska processer såsom Stockholms etablering som kreativt centrum väcker många tankar och associationer – ämnet har politiska dimensioner både historiskt sett och i fråga om vägval in i framtiden. Den studie som nu genomförs utgör en kartläggning av ett delvis nytt och på många sätt föränderligt landskap. Den kommer att kunna bilda fond för fördjupningar så väl som underlag för framtida strategier. Projektets resultat kommer att presenteras i en bok utgiven på Förlaget Näringslivshistoria.

Nästa seminarium i serien anordnas av Stockholmia forskning och förlag den 23 november 2017, och berör flyktingmottagande ur ett godhetsperspektiv. Inledare är historiker Ann Nehlin och antikvarie Minja Hjorth. Plats Magasin 5, Frihamnen.

Anders Houltz, forskningschef på CfN

6: Tema rösträtt

Christina Florén, Stockholms universitet, höll ett föredrag med utgångspunkt i litteratur om rösträtten. Foto: Anna Brodow Inzaina.

1919 är det 100 år sedan första kommunalvalet ägde rum efter att riksdagen året innan hade fattat beslut om att införa allmän och lika rösträtt för kvinnor och män i de kommunala valen.

Sjätte delen av seminarieserien Stockholm skriver historia, som denna dag den 4 maj ägde rum på Stadsarkivet, hade temat rösträttsfrågan och hur 100-årsjubileet av den allmänna och lika rösträtten i kommunala val kan uppmärksammas av oss. Det kändes angeläget i synnerhet med tanke på seminariets inriktning mot lokalhistoria.

Seminariets första del utgjordes av två föreläsningar. Christina Florén, Stockholms universitet (SU), och Fia Sundevall, SU och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB), presenterade den befintliga forskningen om rösträttsfrågor och i viss mån även den som inte finns. Därefter vidtog en diskussion som leddes av Heiko Droste, Stads- och kommunhistoriska institutet, Stockholms universitet.

Christina Florén bjöd på en rik sammanfattning av de vetenskapliga och populärvetenskapliga verk som undersöker Sveriges långvariga demokratisering. I slutet på 1800-talet kämpade många rösträttsföreningar för männens allmänna rösträtt, medan kampen för kvinnornas rösträtt utspelade sig under de första två decennierna av 1900-talet.

Denna forskning är rik på olika perspektiv, beroende på frågeställning, arkivmaterial och den allmänna forskningsdebatten. Här fanns det likheter med rösträttsrörelser i andra europeiska länder, men även en del säregenheter – t ex en annan politisk kultur, som i längden mera satsade på samsyn mellan parterna än uppror och konflikt.

Bakom denna samsyn stod både storföretagen och deras ekonomiska intressen, folkrörelsernas starka ställning som en form av civilsamhälle och nationalismens växande betydelse som betonade de olika sociala gruppernas tillhörighet till ett folk. Andra undersökningar fokuserar på ledande figurer och föreningar i denna långa politiska process.

Det saknas mycket forskning om hur rösträttsrörelsen organiserades och arbetade på lokal nivå. Väldigt många av dessa föreningar efterlämnade ett arkiv, men de är ofta inte lättbearbetade. Christinas presentation kan rekvireras av christina.florin@historia.su.se.

Fia Sundevall som för närvarande forskar om demokrati- och rösträttsfrågor betonade i sin tur, att rösträtten introducerades gradvis under runt 100 år för allt fler grupper i samhället. I detta perspektiv är 1918 års beslut bara ett steg, om än ett avgörande.

1800-talets rösträtt var främst beroende av ekonomiska kategorier och inkomst. Dessa faktorer begränsade rösträtten till en minoritet, för det mesta förmögna män – och enskilda kvinnor. Både männens och kvinnornas stegvist införda ”allmänna” rösträtt kände därför till olika begränsningar, för det mesta på grund av den enskilde mannens eller kvinnans ekonomi, skulder och konkurser, omyndigförklaringar, tidigare brottslighet och en hög valålder (23 år). Dessa begränsningar avskaffades stegvis under flera årtionden efter den så kallade allmänna rösträttens introduktion.

Med blick på kommunernas roll i denna process betonade Per Pettersson Lidbom (SU) i diskussionen att fler än 1.500 kommuner efter 1918 på grund av sin ringa storlek kunde bestämma sig om de ville genomföra lokalval eller inte. I många fall bestämde sig dessa småkommuner att hålla fast vid sina lokala stämmor, där medborgarnas inkomst och betydelse för det lokala näringslivet var helt avgörande.  Under några årtionden kunde den lokala demokratin därför hållas tillbaka av samma familjer som redan före 1918 hade dominerat den lokala politiken.

Diskussionen handlade till en början om flera aspekter av rösträtts- och demokratifrågan i ett historiskt perspektiv. Lars Nilsson och Per Pettersson Lidbom (båda SU) betonade vikten av ny forskning om den lokala nivån. Här vet vi fortfarande alldeles för lite – detta material skulle i övrigt med fördel kunna användas för att uppmärksamma rösträttens betydelse just på den kommunala nivån. Silke Neunsinger (ARAB) betonade sambandet mellan den internationella, nationella och lokala nivån när det gäller rösträttsföreningar. De fungerade ofta som nätverk mellan framstående personer. Även hon betonade betydelsen av det rika materialet efter dessa rösträttsrörelser som är tillgängligt i olika lokala arkiv, inte minst folkrörelsearkiven.

Diskussionen handlade också om de lärdomar och aktualiseringar som ämnet bjuder på. Flera deltagare nämnde att vi tänker fira rösträttsjubileet i en tid, där demokratin och rösträtten är hotade av olika populistiska och extremistiska rörelser. Vi diskuterade mediernas roll för opinionsbildning och granskning av politiken som har förändrats avsevärt de senaste 100 åren. Alla var eniga om att dessa demokratifrågor är väldigt angelägna och att jubileet kan vara ett utmärkt tillfälle att lyfta dessa frågor.

Diskussionen handlade även om andra aktörer, regeringen, riksdagen, akademiker och minnesinstitutioner som har börjat fokusera på rösträttsjubileet. Riksdagen kommer uppmärksamma detta jubileum under flera år (2018-2021) på olika sätt.

En viktig del i detta arbete är att ge ut två antologier som ska sammanfatta den forskning som finns. Riksbankens Jubileumsfond har delat ut pengar för detta ändamål och för att organisera ett rösträttsnätverk som församlar fler än 100 historiker och samhällsvetare. Även Kungliga Biblioteket engagerar sig och anordnade för en månad sedan ett stort möte som fokuserade på frågan, på vilket sätt minnesinstitutionerna kan bidra till ett sådant jubileum. Även här har Riksbankens Jubileumsfond avsatt pengar som först och främst ska finansiera en digitalisering av arkivmaterial som ska kunna användas i undervisningssammanhang och på andra sätt.

Utöver det har flera museer samt Stockholmia – forskning och förlag betonat att de är intresserade, aktiva och att de förbereder utställningar eller publikationer. Alla dessa initiativ har dock samma brist på resurser för att genomföra mera omfattande arbeten. Rösträttsnätverket vill försöka föra samman forskare för att skriva forskningsansökningar.

Det fanns därför en viss uppgivenhet bland de närvarande. Bristen på resurser, regeringens och Stockholm stads tystnad när det gäller en möjlig finansiering samt en bristfällig koordination av de olika initiativen påverkar våra möjligheter.

Diskussionen handlade slutligen om olika konkreta förslag, hur ett sådant jubileum kan uppmärksammas. Tiden räckte dock inte till för att enas kring dessa förslag eller för att sätta igång detta arbete. Heiko Droste föreslog därför avslutningsvis att alla som är intresserade av att delta i en sådan process ska anmäla detta intresse till heiko.droste@historia.su.se. Heiko kommer vara sammankallande till den grupp som vill satsa på detta fortsatta arbete. Ett första möte planeras antagligen i början på juni för att komma igång så tidigt som möjligt.

Hela seminariet filmades: https://stockholmsstad.23video.com/16107557/16970001/0649c428673388fca9468713ef81b103/video_medium/rostratten-forskning-och-jubileum-stockholm-video.mp4?source=facebook

5. Ny bok: Ekonomisk kulturhistoria

ekonomisk-kulturhistoria_3dDet femte frukostseminariet i serien Stockholm skriver historia hölls på Stadsarkivet den 6 april 2017. Temat var Ekonomisk kulturhistoria och undertecknad, Mats Hayen, historiker och arkivarie vid Stadsarkivet, inledde med att berätta om Stadsarkivets roll i det forskningsprojekt under professor Klas Nybergs ledning som i mars i år publicerade antologin Ekonomisk kulturhistoria. Bildkonst, konsthantverk och scenkonst 1720–1850.

Flera av bidragen i boken Ekonomisk kulturhistoria utgår ifrån konkurshandlingar som digitaliserats och registrerats i det stora digitaliseringsprojektet Tidigmoderna konkurser. Projektet bedrevs i samarbete mellan Stockholms stadsarkiv och Uppsala universitet under åren 2009 till 2012. Det initierades av Klas Nyberg (då vid ekonomisk historia i Uppsala, nu professor i modevetenskap vid Stockholms universitet) och arbetet med skanning, registrering och utveckling av den internetbaserade databasen leddes av undertecknad vid Stockholms stadsarkiv. Databasen är publicerad på internet med adressen tidigmodernakonkurser.se.

Det mest centrala arkivmaterialet i projektet är Stockholms rådhusrätts konkursdiarium vilket fördes på ett enhetligt sätt mellan 1773 och 1849. Samtliga uppgifter i detta konkursdiarium (det sträcker sig ända tillbaka till 1707 men inte på det enhetliga sätt som gäller från 1773 och framåt) har registrerats i projektet. Det möjliggör avancerad sökning och dataanalys av samtliga konkursärenden under perioden. Från konkursärendeposterna i databasen är det möjligt att länka till andra arkivhandlingar som uppropsprotokoll, konkursakter och konkursdomar. Till varje enskilt ärende (cirka 16000 stycken under perioden från 1773 till 1849) länkas även uppgifter om gäldenärer, borgenärer, individer, statistik och andra texter.

När projektet Tidigmoderna konkurser utvecklades lades speciell vikt vid att låta helheten (val av de arkivserier som registrerades eller skannades i sin helhet och utformningen av databasen) stå fri från de aktuella forskningsfrågor som projektets vetenskapliga ledare – professor Klas Nyberg – då arbetade utifrån. Detta gjordes för att andra forskare med andra frågor i framtiden skulle kunna ansluta till projektet och då inte vara styrda av Klas Nybergs angreppssätt. Vi valde därför att registrera samtliga konkursärenden under perioden (till en ungefärlig kostnad av 400.000 kr eller cirka 20 kr per konkursärendepost) och först därefter med hjälp av yrkestitelanalys (enligt den internationella standarden HISCO) göra två urval av ärenden för vidare analys av Klas Nyberg och de forskare som arbetade tillsammans med honom. Det var inledningsvis yrken som var kopplade till textilbranschen Stockholm och i ett senare skede kulturarbetare mellan 1720 och 1850.

Det är den senare inriktningen som nu resulterat i boken Ekonomisk kulturhistoria (utgiven på Kulturhistoriska bokförlaget 2017). Det är nytt spännande forskningsfält som här öppnar upp sig i gränslandet mellan ekonomisk historia och studier av konst, konsthantverk och scenkonst. Klas Nyberg skriver i boken om Stat, skrå och hallrätt – nya perspektiv på 1700-talets kulturella guldålder – och i kapitlet Konkursinstitutet i Stockholm 1720–1850 tecknar jag tillsammans med Klas en helhetsbild av handläggningen av konkursärenden i Sverige under tidigmodern tid. Här har vi definitivt flyttat fram forskningsfronten på flera punkter och kunnat klarlägga det juridiska systemets funktion och vad det betydde för alla de människor som drabbades – eller tjänade på – de konkurser som inträffade vid rådhusrätten i Stockholm.

De andra författarna i antologin är Mikael Ahlund, skriver om konstnären Pehr Hilleström och konstmarknaden i 1700-talets Stockholm, Håkan Jakobsson, två studier – den första om porträttkonstens politiska funktion och finansiella implikationer och den andra om Carl Enhörning och de finansiella förutsättningarna för en gustaviansk medaljgravör, Göran Ulväng som skriver om möbelsnickare och stolmakare i Stockholm samt Marie Steinrud som bidrar med en undersökning av kvinnliga skådespelare. Min egen delstudie har titeln Ett hav av omöjligheter. Konkurser för personal vid Kungliga Teatern 1773–1792.

Professor Heiko Droste från Stads- och kommunhistoriska institutet inledde det efterföljande samtalet med att ställa några frågor rörande det pedagogiska materialet på webbplatsen tidigmodernakonkurser.se. Finns där till exempel tillräckligt med information för att studenter och andra ska kunna förstå vad det är för arkivhandlingar och texter som publicerats. Svaret är att det sådana texter finns men att det naturligtvis alltid går att göra mer. Mycket värdefullt är dock det faktum att boken Ekonomisk kulturhistoria nu finns tillgänglig, med utförlig information om projektets olika arkivhandlingar, den historiska bakgrunden – och ett antal bra exempel på vilka studier som är möjliga att genomföra.

Mia Skott som för närvarande arbetar med en avhandling om kvinnliga tapetmakare i Stockholm på 1700-talet berättade om vilken hjälp hon i slutskedet av sitt arbete fått när hon stötte på ett konkursärende ur databasen från mitten av 1700-talet. I det fallet rörde det sig dessutom om en så kallad oavgjord konkursakt som saknade referens i databasen – det blev i slutändan ett verkligt arkivfynd som gav ovärderliga uppgifter till hennes forskningsarbete.

Mia Skott poängterade också det faktum att kvinnors försörjningsvägar i tidigmodern tid i hög grad osynliggörs genom den praxis kring kvinnors titlar som tillämpades på 1700-talet och även senare. Trots att kvinnor har olika yrken refereras de i tidens handlingar många gånger bara som dotter, hustru eller änka.

Flera av deltagarna vid seminariet lyfte fram att databasen Tidigmoderna konkurser är en utmärkt utgångspunkt för mindre studier på b- eller c-nivå vid universitet och högskolor.

Den avslutande delen av samtalet ägnades åt olika frågor rörande samarbeten mellan kulturarvsinstitutioner och forskningsvärlden.

För den som vill läsa om konkursprojektet på engelska finns Klas Nyberg och Håkan Jakobssons bidrag i boken ”The history of bankruptcy. Economic, social and cultural implications in early modern Europé”. Den är redigerad av Thomas Max Safley och utgiven av Routledge 2013.

Nästa seminarium i Stockholm skriver historia äger rum på Stadsarkivet – adressen är Kungsklippan 6 – den 4 maj 2017. Det arrangeras av Heiko Droste vid Stads- och kommunhistoriska institutet och kommer att handla om uppmärksammandet av övergången till allmän och lika rösträtt i Stockholm mellan 1918 och 1921. Inledning då av Heiko Droste och Fia Sundevall. Välkommen till ännu ett spännande seminarium inom ramen för Stockholm skriver historia-serien!

Mats Hayen, fil. dr och arkivarie, Stadsarkivet

Bild: En audiens medan peruken pudras. Målning av Pehr Nordquist från år 1800. Nationalmuseum. NM 1408. Public domain.

Deltagare den 6 april 2017:

Mats Hayen                        Stadsarkivet
Klas Nyberg                        Stockholms universitet
Heiko Droste                      Stads- och kommunhistoriska institutet
Mats Berglund                   Stads- och kommunhistoriska institutet
Axel Hagberg                     Handelshögskolan
Håkan Jakobsson             Stockholms universitet
Mia Skott                            Uppsala universitet
Annie Mattsson                 Uppsala universitet
Piamaria Hallberg             Stockholms stadsmuseum
Ulrika Torell                       Nordiska museet
Elin Hinnemo                     Mittuniversitetet
Denny Vågerö                    Stockholms universitet
Carina Joki                         Stadsarkivet
Iran Mahzoni                      Stadsarkivet
My Tiger                              Stadsarkivet
Staffan Bengtsson              Uppsala universitet
Gita Wiklund                      Stadsarkivet
Ann-Charlotte Backlund   Stockholms stadsmuseum
Cecilia Candréus                Uppsala universitet

4. Köket som samhällsspegel

Kvinna står på en stege för att nå porslinet i skåpen i serveringsgången, Strandvägen 45.
Interiör, serveringsgång, Strandvägen 45, hos von Platen. Foto: Lennart af Petersens, 1960. Stadsmuseet. Bildnummer: FÖ 1599.

Power point Karin Carlsson

Rebecka Lennartsson hälsade välkommen och berättade om seminarieserien.

Fil.dr. Karin Carlsson, forskare i Historia vid Stockholms universitet, presenterade det fyraåriga forskningsprojektet Bekönade rum. Mångdimensionella vandringar i stadens historia.

Inledningsvis berättade Karin om projektets utgångspunkter. Forskare från flera discipliner samarbetar med fyra minnesinstitutioner i Stockholm för att dels utforska digitaliseringens möjligheter, dels analysera material med anknytning till ett antal utvalda rumsliga kategorier: köket, parken, bordellen, skyltfönstret och caféet. Genusperspektivet är centralt, men också frågor om klass, etnicitet, land vs stad mm. De medverkande minnesinstitutioner vars material kommer att beforskas och digitaliseras är Stockholms stadsmuseum, Stockholms stadsarkiv, Nordiska museet och Centrum för Näringslivshistoria.

Därefter redogjorde Karin för det delprojekt hon själv kommer att utföra med fokus på privata stadskök. En utgångspunkt är att köket är en av de privata stadshushållens mest kvinnligt kodade sfärer, men också ett rum för konsumtion och produktion som signalerar status och identitet. Hur har gränserna mellan manligt och kvinnligt, men också t ex mellan tjänstefolk och överhet, förhandlats i historiskt perspektiv? Hygien, teknisk utrustning, vardagspraktiker vs vetenskaplighet är sådant som sätter olika former av prägel på stadsköket under olika tider.

Under seminariet kom en rad av förslag till material och exempel som kan tillföra studien nya vinklar – allt från den högborgerliga kutymen att ta med stadskökets utrustning till sommarnöjet, via Mary Douglas resonemang om smuts, och mikrovågsugnens mottagande till Hemmens forskningsinstitut och ICA provkök.

Efter seminariet guidade chefen för Stadsmuseets samlingsenhet Gunilla Rehnström-Olander deltagarna bland museets magasin.

Kvinna lagar mat i köket på Tomtebogatan 48
Köksinteriör på Tomtebogatan 48. Foto: Stefan Hasselberg, 1973. Stadsmuseet.

 

 

 

3. Spår över gränser – flyktingar, spår, parallella världar i Stockholm genom tiderna

Det tredje frukosseminariet i serien Stockholm skriver historia hölls på Stadsarkivet den 15 september 2016. Temat var Spår över gränser – flyktingar, spår, parallella världar i Stockholm genom tiderna.

Utgångspunkten för seminariet var utställningen På gränsen till Sverige. Migranterna och utlänningskontrollen 1906-1927. Arkivpedagog Kettil Mannerheim som lett arbetet med utställningen berättade inledningsvis om den historiska bakgrunden till Stockholms utlänningskontroll i början av 1900-talet och att man i detta projekt valt att arbeta med en konstnär, Andrea Hvistendahl, som utifrån arkivets handlingar och i samarbete med arkivets personal skapat utställningens form. Andrea Hvistendahl genomförde även performance i utställningen vid vissa tillfällen.

""
Ines Augusta Berg, fotografi från Uppehållsboken. Foto: Stadsarkivet.

Grundkonceptet i utställningen är ett antal möten med migranter och andra personer som av olika skäl blev registrerade vid Stockholmspolisens utlänningsavdelning mellan 1906 och 1927. Migration över Sveriges gräns hade då varit helt fri sedan 1860 och den skärpta kontrollen var en reaktion från myndigheterna på en allt mer osäker världssituation. Processen inleddes med oroligheterna i Ryssland 1905, som sände en första våg av flyktingar mot Sverige och blev sedan alltmer intensiv och reglementerad under första världskriget.

Sverige följde i det här hänseende med i allmän europeisk trend med ökad kontroll av migranter – inte alldeles olik dagens situation. Kettil Mannerheim exemplierade med flera exempel ur den tidens debatt som utifrån skilda ståndpunkter argumenterade för och emot en ökad kontroll av migration över landets gränser. I dessa debatter från det tidiga 1900-talet i Sverige blottas åsikter vilka i många fall ger obehagliga ekon i den europeiska debatten kring migration idag.

Stadsarkivets utställning utnyttjas av många av de skolklasser som besöker arkivet och dess fokus på möten med migranter ur det förflutna ger ofta uppslag till nya infallsvinklar på det historiska källmaterialet och de skeenden och livsöden som de speglar.

Under det efterföljande samtalet kom flera perspektiv på ämnet upp och olika möjligheter att inom forskningens ram närma sig temat migration över gränser i Stockholm diskuterades.

Anna Ulfstrand och Johan Stigholt från Stadsmuseets dokumentationsenhet berättade om sitt arbete med ensamkommande flyktingbarn och de metoder de använder för att möta, nedteckna och genom till exempel fotografering eller filmning skildra barnens situation i dagens Stockholm. I det arbetet skapas nya arkivhandlingar – museets dokumentation innebär ju samtidigt även en form av registrering, med tillhörande höga krav på sekretess kring till exempel personlig integritet.

I det historiska källmaterial som ligger till grund för utställningen På gränsen till Sverige – framförallt i den så kallade Uppehållsboken som Stockholmspolisen förde mellan 1918 och 1924 – gäller förvisso inte längre någon sekretess men vi är där helt hänvisade till de uppgifter som polisen då valde att registrera. Här finns en intressant brytpunkt mellan de möjligheter som historikern ställs inför i mötet med arkivhandlingen och de möjligheter och dilemman som möter den nutida etnologen i arbetet med att dokumentera samtiden. Uppgifterna i Stockholmspolisens uppehållsbok 1918-1924 finns publicerade i en databas på Stadsarkivets webbplats (http://stadsarkivet.stockholm.se/hitta-i-arkiven/i-arkiven/ansokan-om-uppehallsbok-1918-1924/).

Per Frohnert, docent i historia vid Stockholms universitet, pekade på möjligheterna att även utnyttja Riksarkivets omfattande serier med handlingar rörande svensk migration genom tiderna. Särskilt i arkivet efter Statens polisbyrå för övervakande av utlänningar finns ett mycket stort material som skulle kunna utnyttjas mer. De saknas idag på flera sätt en mer omfattande syntes kring migration över landets gränser och här finns stora möjligheter att koppla till internationell forskning och att även lyfta frågan i det allmänna medvetandet. Per Frohnert menade att det skulle finnas motiv för att skapa ett museum i Sverige kring migrationens historia.

Vi har idag också större möjligheter än tidigare att utnyttja stora datamängder i historiska databaser för att på nya sätt analysera det förflutnas spår i arkiven. Stadsarkivets stora databas Rotemansarkivet, med 6,3 miljoner uppgifter om samtliga registrerade invånare i Stockholm mellan 1878-1926 kommer under 2017 att för första gången publiceras i sin helhet. Det öppnar upp för mycket intressant Stockholmsforskning. Heiko Droste vid Stads- och kommunhistoriska institutet har nyligen dragit igång ett arbete för att stärka den kvantitativa forskningen och en kostnadsfri workshop på det temat arrangeras på Stockholms universitet den 22 november 2016 med titeln Den förmoderna staden utifrån siffrorna (http://urbanhistory.historia.su.se/).

Nästa seminarium i Stockholm skriver historia äger rum i Stadsmuseets lokaler i Magasin 5 i Frihamnen den 17 november. Den gången kommer det att handla om kökets historia i staden och det stora forskningsprojektet Bekönade rum som nyligen tilldelats ett stort forskningsanslag. Välkommen till ännu ett spännande seminarium inom ramen för Stockholm skriver historia-serien!

Mats Hayen, fil. dr och arkivarie, Stadsarkivet

 

 

2. Kvinnors försörjningsmöjligheter i tidigmodern tid

skarp-framsida-konsten-att_omsl_hr_160223

Det andra frukostseminariet i serien Stockholm skriver historia hölls på Centrum för Näringslivshistoria den 19 maj 2016. Denna gång handlade det om kvinnors försörjningsmöjligheter i staden i tidigmodern tid. Inledare var fil. dr Sofia Ling, historiker vid Uppsala universitet, som i juni 2016 kom ut med boken Konsten att försörja sig: Kvinnors arbete i Stockholm 1650–1750 (Stockholmia Förlag).

Inför ett fullsatt seminarierum berättade Ling om hur hon gått tillväga för att låta obekanta röster ur historien komma till tals. Utgångspunkten har varit så kallade besvärsskrivelser till myndigheterna, där enskilda personer vädjar om tjänster eller upprättelse för oförrätter och orättvisor i olika ärenden. Sofia Ling har hämtat skrivelser riktade till handelskollegium, men också till magistrat, rådhusrätt och stadens kämnärsrätter. Inte sällan rör det sig om kvinnor som säljer olika produkter, främst livsmedel, i stånd på offentliga platser i staden. Kvinnorna för sin egen talan i skrivelser, de uppträder självständigt och ofta uppfordrande – och får ofta gehör för sina anspråk.

Bild sthlm skriver historia 2

Vår bild av 1600- och 1700-talens arbete har länge präglats av skråväsendet och det privilegieskyddade arbetet. Kvinnornas arbete har setts som underordnat och mindre självständigt. Lings material visar på en annan bild: kvinnor agerade självständigt och arbetade aktivt för att påverka sina villkor.

Lings arbete ingår i det kombinerade forsknings- och digitaliseringsprojektet Gender and Work (http://gaw.hist.uu.se/), som under ledning av professor Maria Ågren bedrivs vid Historiska institutionen vid Uppsala universitet. Projektets syfte är att öka kunskapen om mäns och kvinnors arbete i äldre tid. Tusentals fragmentariska uppgifter om vad människor gjort för sin försörjning har samlats in och systematiserats. De har sedan lagrats i en databas med cirka 19 000 poster, som gjorts tillgänglig för forskare, studenter och allmänhet. Projektet använder den så kallade verbinriktade metoden för att närma sig detta stora material. Om annan forskning ägnat sig åt vad människor kallats och vad de haft för tillgångar, ligger betoningen här snarare på vad människor gjort. Snarare än substantiv är det med andra ord verb som står i fokus.

Vad kan då Ling visa genom sin studie? Den motsäger inte bilden av en rådande könsmaktsordning, men den nyanserar den. De kvinnor som framträder är aktiva och synliga i stadslandskapet. De driver stånd, handlar, argumenterar och förhandlar. Ling har också många exempel på att män och kvinnor gemensamt ansvarade för försörjningen, och att arbetsdelningen dem emellan avgjordes på pragmatiska grunder. En annan iakttagelse är att platsen och dess läge i staden var oerhört betydelsefullt. Kvinnorna ”mutade in” handelsplatser och försvarade dem; eftertraktade platser att ställa upp sitt stånd på gick i arv. Många besvär handlar om att man blivit av med en plats eller blivit utmanad av konkurrenter om läget.

Lika väl som övergripande synteser behövs det forskning på mikronivå. Därmed blir bilden av stadens förflutna alltmer differentierad och allt mindre schablonmässig. Men Lings studie ger också insikter som inte är knutna till en bestämd historisk period: den visar att könsmaktsordningen – som andra maktordningar – aldrig är definitiv. Det finns alltid möjlighet till förhandling, förändring.

Nästa seminarium i Stockholm skriver historia äger rum på Stockholms stadsarkiv den 15 september. Den gången kommer det att handla om spår, gränser och migration i Stockholm genom tiderna. Vi ser fram emot ett nytt spännande tillfälle att diskutera stadens historia och hur vi på bästa sätt ska skildra den